Att inspireras. Eller att gå i cirklar.

Jag läste en bok som påverkade mig kraftigt för några år sedan, och i den föreslog författaren att man skulle hitta saker som är “jag” genom att skriva ner olika ord (med efterföljande kommentar) i en bok. T.ex. “Siames - kattrasen jag tycker mest om”, eller andra helt banala saker. Poängen var att man skulle fylla en bok med sina egna åsikter och associationer, och därmed få en lite större uppfattning om vem, eller hur, man själv är. Jag vet fortfarande inte om det är en bra idé, eller om det bara är en grov förenkling av psyket.

Jag inspireras av väldigt mycket. Det handlar inte bara om skrivande, utan också om (större?) saker som att leva. Det finns saker vissa människor gör som inspirerar mig till att vilja göra liknande saker. (Det handlar inte om att jag tycker att någon är perfekt, och därmed vill vara den personen. Sådant har hänt, det är väl bara att erkänna, men det är inte det jag menar). Kanske är det därför jag ändrar mina planer hela tiden: först vill jag plugga det ena, sedan det andra, sedan det första igen - och plötsligt vill jag plugga alls, utan göra något helt annat. Jag läser om, eller träffar, människor som gör något jag tycker är fantastiskt, och drabbas av en känsla av att det är något liknande jag ska ägna mig åt. Det är inte det att jag vill härma någon, eller tror att jag ska uträtta underverk, det är mer en känsla av total inspiration. Sedan är det väl rätt naturligt att om jag grundar mina planer och idéer på andra människors liv, så kommer de planerna och idéerna också att ändras nonstop. Jag tycker inte att det är något fel på att inspireras av andra människors liv för att komma vidare med sitt eget, men frågan är vad man gör ifall andra människors vettiga/spännande/smarta/uppfinningsrika liv gör att man bara trampar i cirklar.

Vissa saker känns så självklara och rätt när jag hör talas om dem, och i just den stunden ser jag min framtid aningen klarare, lite mer planerad. Sedan ändrar jag mig.

Det finns dock saker jag återkommer till, och som jag nog ska hålla fast vid ett tag framöver innan jag tvärsäkert söker en utbildning jag tröttnar på innan den ens börjat.

Min poäng är: inspiration är ett positivt laddat ord. Jag måste få det att bli något positivt för mig också, innan jag låser in mig själv, bränner alla böcker, raderar all musik, och förbjuder mig själv att ha mänsklig kontakt.

/Piratkatt

This entry was posted on Monday, October 12th, 2009 at 00:15 and is filed under Psykisk hälsa. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

3 Responses to “Att inspireras. Eller att gå i cirklar.”

  1. SuzieQ Says:

    Nu har vi pratat så mycket om det här, men i sammandrag: jag tror inte att det behöver vara negativt att bli våldsamt inspirerad, sticka iväg på ett sidospår och sedan komma fram till att det inte egentligen var det man ville göra. Ett år på psykologprogrammet är knappast ett hinder om man vill läsa biologi sedan, eller för att skriva. (Tänk på hustvedt och “sorrows of an American”).

  2. Tesa Says:

    Jag håller nog med ovanstående, är själv en sån som aldrig verkar kunna bestämma mig för vad jag ska göra men till slut fick jag trots allt en utbildning, och jobb, och ett annat jobb som inte stämde med utbildningen men som var lika kul för det och som säkert många skulle vilja ha. (Fast jag tror fortfarande att jag ska ta mc-kort, flytta utomlands, bli bohemisk fårbonde och studera psykologi och byta bransch för att så småningom slå mig till ro som osalig ande med damp…)

    Anser själv att jag inte är proffs på något men kan lite om allt möjligt och med tiden får man trots allt sina specialiteter och formas till den man själv egentligen är.

    Lev, inspireras, upptäck. Och ha kul! :)

  3. piratkatt Says:

    SuzieQ: Jag håller egentligen med dig, men jag tror att jag är lite nojig också. Jag vill inte “slösa bort” mitt liv. Det är ett hemskt uttryck, men det jag försöker få fram är att jag inte vill ägna massa tid åt något jag inte tycker är intressant, för det tar tid från något annat jag skulle kunna göra, något jag BORDE göra. “Borde” som i “kommer trivas bäst med”. Å andra sidan: jag kan inte bara sitta och vänta på Den Stora Insikten heller.

    Tesa: Jag blev glad av ditt inlägg, speciellt delen om vad du ska göra. :-D Jag vill ta flygcert, plugga psykologi och biologi, skriva…skriva, skriva. Och flyga. Och rädda djur! Och flytta från Stockholm, från Sverige. ;-) TACK för din fina och inspirerande (på ett bra sätt) kommentar!

Leave a Reply