Hej och välkommen till världens mest oordnade sinne.

Jag klipper ut, infogar, klipper ut, raderar, ändrar ordningen. Försöker att få världen (eller världen i mitt huvud) att vara logisk, kronologiskt korrekt och systematiskt indelad i kategorier.

Jag skriver långa stycken som jag snabbt tar bort eftersom orden var förvirrade och i fel ordning. Det jag skriver nu har ingenting med det jag började skriva när jag satte mig ner.

”Brain drain” som Jeanette tipsade om är jättebra. Det är bara då som jag kan låta kaoset ta över, trycka ner tangenterna utan att redigera. Ändå gör jag det för sällan i rädsla för vad som kan komma ut. Jag svär mycket när jag skriver, svordomar som jag sedan tar bort för att inte… och där står det still. Jag vet inte hur jag planerade att fortsätta den meningen, så jag borde kanske ta bort den, men den passar in. Den förklarar i alla fall en del av problemet. Jag redigerar för mycket, jag låter inte orden flyta på som de brukade göra förut.

Vissa av mina gamla texter finns undangömda i en mapp på datorn, andra är raderade eftersom jag skämdes för det jag hade skrivit. På haket.com skrev jag mycket, och innan jag avslutade mitt medlemskap kopierade jag en del av texterna. Bara de jag tyckte var bäst och minst pinsamma. Nästan inget ur dagboken, den var alldeles för emotionell och kaosig. Jag ångrar det nu, jag hade kanske mått bra av att läsa gamla dagböcker, även om det skulle vara plågsam läsning, eftersom jag tror att jag skulle kunna inspireras av de gamla orden, och skapa nya texter med hjälp av dem.

Långa resor som tar tid från mitt väggstirrande.
”Vi-vet-inte-vad-vi-ska-göra-med-dig” och medicinavvänjning och andningstekniker och ordinerade promenader som jag aldrig ger mig ut på.
Böcker att skriva glada saker i för att ”bryta ett negativt tankemönster” när mina tankar inte har något mönster alls, de är gråa och platta.

/Piratkatt

1. Sofi Says:
   February 6th, 2010 at 05:13

   Att skriva, bara skriva och låta det bli fel och sen låta det vara så, spara det någonstans, sedan återupptäcka det efter ett par år och inse att vissa saker faktiskt inte var så dumma, samt att de förklarade just den förvirringen är en bra sak.

   Ibland när jag pratar påbörjar jag en mening och minns inte vad det var jag började med och måste minnas vart jag ville komma med resonemanget och vad det var vi pratade om. Min hjärna tog tydligen skada från min depression och mitt halvår av lock down när jag inte kunde förstå vad folk sa efter en minut.

   Lågsamt och i din egen takt. Skynda långsamt. Vissa dagar funkar hjärnan bättre igen, men den blir snart trött, vi blir frustrerade, redigerar, river sönder och kastar skiten för vi tror att vi är kassa, men sanningen är nog bara den at hjärnan är trött. <3 kram