Du citerade vår favoritfilm, du sa ”I couldn’t stay here without you”. Jag kan inte se den filmen längre, jag ser oss i historien som egentligen inte handlar ett dugg om oss, som inte ens liknar vår historia särskilt mycket, men som ändå finns där, är där och andas av din närvaro. Men du är inte där, du är inte någonstans alls.

De sa: ”hon hade velat att du stannar här”.
De sa: ”hon ville alltid att du skulle vara lycklig”.

De kunde inte veta, men de trodde, och fem år senare tror jag också på det. Jag gråter ibland, skriker ibland, men jag är kvar. Jag är ledsen att du inte klarade livet, men jag är inte arg på dig längre.

/Piratkatt

Det är svårt att skriva om husdjur som dör utan att låta som en nioåring som saknar sin kanin, men alla som har levt med djur en längre tid vet att de blir en del av familjen, och att det gör ont att förlora dem.

Felicia - den svarta katten på bilden - försvann för ett drygt år sedan, och vi hoppas inte på att hon ska dyka upp längre. Pesa - hunden - avlivades idag för att slippa lida mer av sin cancer.

Det suger när djur och människor man älskar blir gamla och dör. Vi saknar dem. Det var väl egentligen bara det vi ville säga.

/Piratkatterna.

Jag klipper ut, infogar, klipper ut, raderar, ändrar ordningen. Försöker att få världen (eller världen i mitt huvud) att vara logisk, kronologiskt korrekt och systematiskt indelad i kategorier.

Jag skriver långa stycken som jag snabbt tar bort eftersom orden var förvirrade och i fel ordning. Det jag skriver nu har ingenting med det jag började skriva när jag satte mig ner.

”Brain drain” som Jeanette tipsade om är jättebra. Det är bara då som jag kan låta kaoset ta över, trycka ner tangenterna utan att redigera. Ändå gör jag det för sällan i rädsla för vad som kan komma ut. Jag svär mycket när jag skriver, svordomar som jag sedan tar bort för att inte… och där står det still. Jag vet inte hur jag planerade att fortsätta den meningen, så jag borde kanske ta bort den, men den passar in. Den förklarar i alla fall en del av problemet. Jag redigerar för mycket, jag låter inte orden flyta på som de brukade göra förut.

Vissa av mina gamla texter finns undangömda i en mapp på datorn, andra är raderade eftersom jag skämdes för det jag hade skrivit. På haket.com skrev jag mycket, och innan jag avslutade mitt medlemskap kopierade jag en del av texterna. Bara de jag tyckte var bäst och minst pinsamma. Nästan inget ur dagboken, den var alldeles för emotionell och kaosig. Jag ångrar det nu, jag hade kanske mått bra av att läsa gamla dagböcker, även om det skulle vara plågsam läsning, eftersom jag tror att jag skulle kunna inspireras av de gamla orden, och skapa nya texter med hjälp av dem.

Långa resor som tar tid från mitt väggstirrande.
”Vi-vet-inte-vad-vi-ska-göra-med-dig” och medicinavvänjning och andningstekniker och ordinerade promenader som jag aldrig ger mig ut på.
Böcker att skriva glada saker i för att ”bryta ett negativt tankemönster” när mina tankar inte har något mönster alls, de är gråa och platta.

/Piratkatt

Blockerad.

Det handlar mycket om att jag vill göra egna avtryck, och inte leva genom någon annan. Det kanske är ”övning ger färdighet” som gäller, och kanske borde jag inte hindras av att författaren till det jag just läste uttrycker sig bättre än jag ens hoppas kunna göra. Det kommer alltid att finnas någon som kan uttrycka sig bättre, hur bra man än blir, så varför är det ett såpass stort hinder? Jag tror att det beror på att jag vill att det jag gör ska vara perfekt från början, och det leder till att jag sällan går igenom gamla texter för att redigera. Istället lämnar jag dem som de är, och glömmer helst att de finns eftersom de inte är så bra som jag vill att de ska vara. Det händer att jag läser dem, och det händer att jag hittar uttryck jag gillar och som är mina egna, men de är ju aldrig lika bra som den där författarens eller den där musikerns ord. Aldrig nöjd.

Egentligen är nog skrivandet det jag vill ägna mig åt, men det baserar jag mest på att jag tror att det kan vara kul och givande att skriva, och inte bara något jag måste göra för att hålla galenskapen borta. Jag hoppas att jag kan ändra mitt beteende och mina tankemönster, men jag inser att jag är ganska bra på att vilja saker, och dålig på att göra något som kan leda fram till dem.

Hursomhelst. Nu ska jag försöka skriva ner den där obehagliga känslan jag inte blir av med. Wish me luck.

/Piratkatt

Vad berättar då min lillebror för mig häromdagen, om inte att samma lärare idag, åtta år senare sänkt hans betyg också - för att han kokade potatis utan lock. Och inte nog med det, hans kompis föll i fällan med gaffeln i såsen! Det hela känns lite svindlande. En generation som inte känner sig hemma i köket, eller en lärare som borde fundera över sina betygsmallar. Döm själva.

På Katarina Norra (Knorra kallad) avslutades varje vecka med ett möte med ens mentorgrupp. Syftet med mötena var väl “att skapa en dialog mellan lärare och elever” eller “ge tid för eftertanke och avkoppling” eller något i den stilen. På det hela taget var det en harmlös timme med fika och löst pratande om ingenting särskilt. En av de återkommande aktiviteterna på mentortimmarna var att var och en fick berätta om den gångna veckans “höjdpunkt och bottennapp”. Också denna tradition lever tydligen kvar - trots mer kreativa namnförslag från tidigare nämnda lillebror. (”Hett och kefft”, “bra och anus”, “najs och bajs” med flera har varit uppe för diskussion.)

För att hedra de gamla mentortimmarna tänkte jag lista några höjdpunkter och bottennapp.

Bra: Jag och Piratkatten har gjort Mozartkulor. De är grymt goda.

Anus: Vi tappade orken innan sista momentet, så strängt taget är de inte klara än. Men goda.

Bra: Jag installerade min första diskmaskin idag. Kände mig som en annan Timell; ta in hantverkare? Pah. Det här fixar jag själv.

Anus: Det började droppa när jag slog på vattnet.

Bra: Min storebror kommer hit imorgon och hjälper mig.

Anus: Till följd av diskmaskinsinstallationen är lägenheten fylld av återvinning, verktyg och skräp. Och disk som vi sparat på den senaste veckan “så att vi har något att testa diskmaskinen med.”

Bra: Jag och Piratkatten arrangerade ändå en romantisk middag med avhämtningspizza, tända ljus och ekologisk cider.

Over and out.

/SuzieQ

…om man som jag hade vissa romantiserade (alt. sexualiserade beroende på betoning) idéer om vad en sleeping partner inebar är det med andra ord bara att lära om.

/SuzieQ

…å andra sidan kanske det inte var någon förfärlig förlust eftersom det har varit ganska skralt med uppdateringar på sistone. Jag lovar att återkomma med häpnadsväckande idéer och omtumlande funderingar… så fort jag är klar med min uppsats och mitt huvud inte är fullt av artiklar som den här:

Take care
/SuzieQ

… jag menar: är inte poängen med spam att man vill sälja något? Vad är produkten här? Vad vill Abrahamanmamat att jag ska göra med den här informationen?

Och nej, jag må använda ett operativsystem som det än så länge inte finns några virus till (?), men jag har ändå inte klickat på länken. Om någon känner sig hågad att forska vidare kring vem Abrahamanmamat är, och vems flickvän han har filmat så kan jag förstås vidarebefordra mailet.

Over and out

/SuzieQ

Det är frustrerande att ha gått vilse i sin egna hjärna, att varken kunna hitta tillbaka till gamla vägar eller kunna trampa upp nya stigar. Det enda som händer är att jag går i cirklar och ägnar alldeles för mycket tid åt att sakna mig själv, sakna den talang jag ändå tror att jag hade. Jag kanske identifierar mig med fel saker, hänger upp mig på detaljer, förskönar saker som egentligen inte var bra för mig. Visst är det en tröst att jag lever ett bättre och mer konstruktivt liv nu, och kanske är skrivkramp priset jag får betala. Men jag tror inte det, jag har fortfarande en tornado av tänkta och otänkta tankar i huvudet. Allt snurrar för fort, jag får inte grepp om något, och när lyckas ibland så kan jag inte hålla fast vid det. Det är som att jag inte kan filtrera bort något. Intryck kommer över mig, och allt jag kan göra är att hoppas att jag på något sätt hittar ett sätt att skriva ner och sortera dem. Jag tror att världen blir mer begriplig då, och kanske lite mindre skrämmande.

/Piratkatt

P.s. Jag borde illustrera inlägget med en bild av något slag, men jag har glömt hur man fotograferar. Brist på inspiration på den fronten också. D.s.

Traderaknarkar. Sälja, köpa, sälja, köpa.

Ser filmer som man stänger av efter att ha sett hälften, eftersom de är för dåliga, tråkiga, äckliga, meningslösa eller konstiga.

Dricker jordgubbste.

Leker med sin nya iPhone.

Kommer på sig själv med att inte längre orka gå fram till datorn. “Det där kan jag kolla från iPhonen…”

Skjuter upp saker. Exempel: Ordna nytt recept på sömnmedel. (Och när man väl ringer, så är det bara för att upptäcka att läkaren har semester. Man kommer alltså förmodligen att vara sömnlös till dess att läkaren behagar att komma tillbaka).

Planerar att göra saker som aldrig blir av. Exempel: uppdatera bloggen.

/Piratkatt